Jag har just släppt iväg Malin och Sarah för att göra staden osäker. Jag tror att det här är första gången sedan urminnestider som dom är utan mig när dem skrämer slag på sthlm. Det finns ju en anledning till att jag alltid finns med. Även om jag också blir aspackad så är jag trots allt mamma till flickorna, vem vet vad som händer om jag inte är med och säger att nej vi ska inte åka hem till den stora mannen som säger sig vara snällast i världen.

Flickorna har i alla fall lovat att komma hit efter utgången och pussa på mig och att jag då i utbyte fixar fyllemat åt dem. Så jag kommer hinna städa upp lite här hemma och sova några timmar innan dem är tillbaka. Är lite orolig för att dem ska ta med sig en pojke hit åt mig, haha för det var det sista dem sa innan dem rusade till tåget, haha!

Gjort är gjort. Ångra mig för att jag släppte iväg dem själva blir morgondagens problem.

Puss