Träningsnörd

Låt mig bara säga att på måndag om två veckor då smäller det. Ska bli sjukt skoj att få se hur långt man faktiskt har kommit. Ah jag flyger på endorfin igen.

För övrigt har jag kommit fram till att nu jävlar är det dags att bli vältränad för satan i gatan vad man blir pigg och alert av träning. Denna vecka har jag i stort tränat varje dag och varierat dessutom. Målet är att träna två pass per dag och om jag får som jag vill så kommer programmet att se ut som följande
Måndagar: Springa på morgonen och volleyboll 1½ timme på kvällen
Tisdagar: Promenad i snabb takt under min 3 timmars håla (ev typ spinning någonstans) och sedan lite styrka på kvällen.
Onsdagar: Styrka och balans träning på morgonen och sedan simning på kvällen med Sarah och Malin
Torsdagar: Springa innan skolan och sedan volleyboll
Fredagar: Yoga på morgonen innan skolan och sedan volleyboll de veckor som det är möjligt.
Lördagar & söndgar: ena dagen match den andra springa

Det bästa med programet ovan är att jag kan anpassa det så i början springer jag kortare och gör färre upprepningar osv men sedan kommer jag kunna öka på så att det alltid blir en utmanning. Dessutom om jag väljer att träna mycket behöver jag inte ha så dåligt samvete för vad jag äter. Denna gång kommer jag hålla det för jag har aldrig i mitt liv vart så motiverad till träning som jag är nu mina kära vänner. Gah vad kul det ska bli och vilka resltat det kommer att ge!

Moments of joy

Dessa små glädje ämnen i vardagen är det som gör livet värt att leva om man lyckad upptäcka dem. Den senaste tiden har jag verkligen försökt tänka att jag ska lokalisera dem och sedan njuta av dem. Det är inte alltid så lätt som man kan tro även om man letar med kompas och lykta. Idag fann jag ett av dessa lyckoämmen och satan i gatan vad jag blev lycklig. Det var ett litet, litet mail med några rader som kan komma att förändra min framtid för gott, en förändring som kommer förbättra min karriär till tusen gånger bättre. Om mailets innehåll ska bli sant blir det till att träna stenhårt i några månader nu, med stenhårt menar jag hårdare än jag någonsin gjort förut. Till och med hårdare än när jag var som mest vältränad under min fotbollskarriär! Jag flyger fortfarande på endorfin även om det bara var ett kanske-mail.


Mardröm

När man är hundägare till en långhårig ras då hatar du dagar som denna (ja man hatar faktiskt hela december, januari och februari). För en dag som denna när snön smällt till härligt slask och gruskornen ligger och flytter i slasken då vill man bara raka sin hund innan man går ut. För om man inte gör det måste man efter man vart ute på promenad duscha den långhåriga hunden. Det tar dit, det är jobbigt för ryggen och onödigt för man måste göra det typ 7 gånger per dag!

Suck!

Linnéa update från jakan!

Linnéa här kommer en snabb update om vad du missar här hemma.... eftersom att du klagar om jag glömmer informera om allt viktigt som händer, viktigt info nedanför hihu!

En stor nyhet är att Benke numer prydder mjölkpaketet... Lite roligare (och eh trevligare) att kolla på en någon efterbilven bonde, haha!


Sedan idag upptäckte jag att den där sunkiga affären som är precis ovanför rulltrappan mot centrum nu är stängd och där inne renoveras lokalen till en Waynes Coffee. Lilla Jakan ska bli kaffekulturellt! Jag är ärligt talad lite stolt över våran förort.


Sedan händer inte så mycket mer än att mitt IDpuder tog slut och att jag gått tillbaka till flytande foundation...

Greatings from Sweden!


Det som händer när man sover...

Så fort man missar några dagar för att man är sjuk känns det som om man missar en hel massa! Även om jag är lycklig över att vara ledig två dagar i veckan kommer det bli svårt som bara den för då missar man två dagars happening! Vilka problem man kan ha...


En liten, liten kyrka

Blev just lite paff när jag såg denna bild på Milanos domkyrka. Kolla hur himla stor kyrkan är jämfört med människorna!!!

Jag som är lite svag för arkitektur kan bara säga att om jag någon gång får se den i verklighet kommer jag troligen svimma av förtjusning!

Perfektionism

Jag är en perfektionist och satan vad det tär på ens självförtroende. Jag har länge undrat hur länge jag kommer stå ut med dessa tankar... Har ännu inte fått svar på frågan, men är det bra eller dåligt?

Jag pressar mig hela tiden till att vara något jag egentligen inte är... för jag är långt ifrån perfekt ska ni veta mina vänner (för er ovänner som undrar så är jag perfekt så det så). Än så länge är det inte värre än att jag fäller en tår eller två när min bubbla spricker, men för varje gång bubblan spricker så smärtar den lilla tåren, som ringlar sig ner för kinden, väldigt mycket mer än tåren innan. Hur många tårar måste man genomlida för att kunna läka? Kan jag inte bara få leva lyckligt i alla mina många, många återstående år? Kan jag inte få leva lyckligt utan en massa tankar som säger att det inte är perfekt, eller är det för mycket begärt?

Ibland önskar jag att bara att jag kan få gråta ut i någons famn över allt som inte är perfekt i mitt liv.  En famn som tillhör en vän som alltid finns hos mig oavsätt vad som har hänt eller vad som kommer hända det kommande dagarn, veckorna, månaderna eller åren. När varenda tår är gråten borde jag kunna läka och äntligen bli mitt rätta jag... Den dagen kommer komma det vet jag, men jag vet inte om jag orkar vänta eller om jag kommer hinna rymma till fjärran länder och nya äventyr!

Rusningstrafik i stockholm, ett helvet!

Det finns mycket som får en att klaga på pendeltågen och andra kollektivatransportmedel i rusningstrafik. Man klagar lätt till sin vän och sedan är man glad när man kommit fram. Så är det de flesta morgonar, men idag, idag var det droppen. Jag har helt ärligt aldrig velat att en tågchaufför skulle bli sparkad och avkastad från tåget så mycket som jag ville imorse. Jag var beredd att själv ta över tåget bara för att slippa henne!

Tåget rullar två minuter försent in på perrongen i jakobsberg. två minuter är ingeting något de flesta kan leva med. När dörrarna sedan öppnas hör man henne skrika i högtalarna släpp förbi utpasserande. om man bortser från att hon skrek var det inget jobbigt. Sedan när de flesta kommit på skriker hon det finns platser i mitten, om ni vill med det här tåget måste ni röra er mot mitten. Pause på 5 sekunder. Skriker återigen om platser i mitten. Pause 2 sekunder. Skriker ut se upp för dörrarna ja nu stänger jag dem. Dörrarna stängs och tåget rullar till barkarby... fast det rullade för långt så hon var tvungen att backa det jävla tåget, information om detta skriks ut. När hon sedan skrikandes mantrar samma sak som på stationen i jakobsberg vill man bara rycka tungen ur mun på henne, för hennes röst var förfärligt ljus och gäll. Dessutom är högtalarna där så man inte ska skrika utan så att man i lätt ton kan meddela passagerarna om akut information. Samma skrikandes på spånga station, samma sak på sundbybergstation. Tack och lov gick jag av vid sundbyberg så jag hann bara höra det hela 4 gånger. Väl framme var tåget inte bara 2 minuter sent utan det jävla tåget var 10 min sent. En sträcka som tar 10 min att åka blev alltså dubbelt så lång. Jag hade bråttom till jobbet precis som många andra men nej hennes jävla behov att skrika kom före alla passagerares behov av att komma i tid!

Snälla sl om tågen inte kan gå i tid kan ni väl iaf lära era förare hur man beteer sig när man kör tåg i rusningstrafiken! För tro mig det gör inte oss stackars passagerar gott att behöva lyssna på förarnas skrikandes stämmor!

Är jag Malin 18 eller Agda 87?

Just nu känner jag mig i alla fall som en Agda 87 måste jag ju erkänna. Vilken verk och stelhet jag lider av i rygg och ben. Spelade nyss (med nyss syftar jag på för några timmar sedan) match, det gick bra att spela och kroppen kändes piggare än den gjort på länge (lidigt av en kota som fastnade lite fel) och det kändes bra. Kom sedan hem och kroppen började bli kall och helt plötsligt var jag Agda 87! Jag kan inte röra på mig utan att jag ser ut som en vandrande pinne och låter som en äldre herre som jämrar sig över smärtor från andra världs kriget. Jösses jag måste göra ngt åt detta! Kroppen inse jag är 18 och inte 87! Haha!

Mys fredag

Sitter hemma då jag är ledig idag, ibland är det skönt att veta att man är en duktigt elev så att man slipper göra omprov och alltså blir ledig från lektionen.

Dagen idag har ägnats till att vakna, det tog ett bra tag ska ni veta, haha jag har verkligen mycket somn att ta igen från någonstans. Har även plugga projektarbete, det går faktiskt framåt rejällt och jag tror verkligen jag är en av dem som jobbar bäst under stress för utan stress kan jag inte alls koncentrera mig. Fast stress i rätt mängder vill säga, för mycket stress = fel i systemet. Har även hunnit kolla på några avnsitt av SATC och till det ätit god lunch bestående av kyckling och nudlar. Känns som om dagen hitills iaf vart riktigt lyckad.

Nej nu ska vi kolla på ett till avsnitt och sedan plugga lite mer.

Puss

Så roar sig Sarah och jag!



Jag satte mig på ngt hårt... aj! Kenth!!! Jag sitter fast i dina nitar! - Sarah!

Sysslar med just nu..

När man är i skolan och är hungrig så går man till konsum. Dagen till ära blev det jordgubbsyoghurt och ciabatta, haha standard.


Sitter och försöker plugga projektarbete. Dock är det svårt när ljudet i bakgrunden dånar, men är social med alla runt omkring och dessutom har internet. Det går iaf lite framåt och om inte annat har jag letat fram en massa länkar. Tänkte sitta i helgen och får se sen hur det blir, om jag klarar deadlinen eller inte.


Dalarösporthall, mitt liv och mitt allt...

... Haha så har det iaf vart denna helg känns det som. Igår så spelade som sagt jag och stockholms vingar match i dalarösporthall emot just Dalarö. Gick inte riktigt vägen, men vi är på väg att bli riktigt , riktigt bra! Idag så var det åter igen volleyboll i Dalarösporthall från kl 9 till kl 16. Tack och lov var jag bara åskådare idag då lillasyster och hennes lag spelade. För dem gick det mycket bättre och det vann alla utom en match (dem spelade turnering). I höst lär det bli ännu en ny helg som är tillägnad Dalarösporthall, men fram tills dess säger jag på återseende!  

Lördag i alla ära

Dagen har spänderats först i skolan på öppet hus. Inte alls lika kul som att jobba på en riktigt mässa (nej inte typ gymnasiemässan, utan en riktigt mässa), men det är samtidigt lite av den känslan. En känsla jag saknar och skulle vilja knarka i på tok för stora mängder, ja den känslan är obeskrivbart härlig. Efter ett antal roliga samtal med diverse lärare så blev det till att skynda mot centralen där jag införskaffade föda och möte upp mitt kära volleyboll lag för att spela match på Dalarö. Spelade match, som passare (inte min vanliga position) och jag tycker vi var duktiga, dock förlorade vi med tre-ett. Körde (som i att jag körde) hem därifrån och var otrligt stolt över mig själv. Det är numer så himla kul att köra och det går så bra! Hemma så väntade maten på mig. Rullade efter middag in mot staden där Sarah väntade på mig och det blev några bitter-drinkar*.

Puss

*Bitter-drinkar: Sådana drinkar som intas medan man bittert berättar om sitt bittra liv, eller bittert kommenterar sin omgivning. Man känner sig alltid mycket gladare efter att man fått spy ut lite bitterhet. Haha!


Kärlek vid första ögonkast

Alltså ibland säger det bara klick. Idag på väg in till staden upplevde jag ett sådan moment (vad det nu blir på svenska). Jag går in på tåget tar en ledig, passande plats, mittemot en tjej som ser ut att vara i min ålder. Jag lyssnar på min musik, hon lyssnar på sin. Efter ett tag, precis när tåget börjar rulla alltså, påkallar hon min uppmärksamhet och vi tar båda ur lurarna ur öronen. Hon berömmer och frågar om mina strumpbyxor. Hon är för övrigt typ den 5 random tjejen som gör det, det var ett väldigt bra inköp alltså. Vi sätter i lurarna och efter ett tag när det sedan stiger på några i barkarby, som håller en ljudnivå som är högre än en jetmotors, slinter det för oss båda. Båda börjar vi skratta och fnittra och detta leder till ett utav det roligare och mer givande samtalen jag haft på länge. Det var kärlek vid första ögonkast, som sedan gjorde min tågresa mycket roligare än med bara det högljuda tjejerna i bakgrunden till musiken i mina lurar. Det är sådant som får en att bli snäppet lyckligare som människa. Även om vi aldrig mer kommer ses så kommer hon förbli  tjejen som på tåget som vågade ta kontakt!



Jag lovar mig själv att i fortsättningen bli en bättre och trevligare människa som vågar ta kontakt med folk jag vill berömma framöver. Lova mig att ni också gör det? Livet är trots allt för kort för att inte göra det!

20090123

Idag har jag vart inne i city med Emma. Vi kollade i affärer, pratade om allt, åt goda smörgåsar samt urgoda muffins. Dagen har alltså vart helt fantsatisk och jag njöt verkligen av att ta det lugnt och bara vara för en dag. Fast allt avbröts av ett jävla samtal. Fan också måste fixa det på måndag! 

Ibland gör skolan mig lycklig

Detta är mitt schema fram tills studenten. Jag blir så lycklig och glad över att jag faktiskt läste så himla mycket kurser i tvåan, ibland gör man bra val som lägger till en massa saker. Hihi!



Gah som jag och Emma diskuterade det är med skräck blandat förtjusning som man kollar på sitt nya schema... denna gång blev det ganska bra, men kul att börja alla veckor med en lektion kl 8. Men jag är nöjd!

Det där suget...

... efter en riktigt härlig hemma fest kom idag när jag satt på bussen på väg hemåt. Det kom när jag satt i mina egna drömmar och sedan hörde det där speciella klirret från en otroligt tung sportbag som killen mittemot mig bar på. Leende spred sig över mina läppar och jag mindes tiden innan jag gick ut, ni vet när en lyckad hemma fest var vad man längtade efter hela veckan lång ...

Äntligen tid för andning

Som sagt har mina dagarn denna vecka inte vart lika lugna och sköna som VTFFdagar brukar vara. Jag har haft fullt upp med massa student grejer, jag har haft kompleteringen i geografi och jag har haft en Malin att fira. Blev alldels klar med det sista i geografin och kan nu äntligen ta ett djupt andetag... fast jag ska ju med tåget som går om en 20 min och jag har inte klätt på mig eller ätit, så det där djupa andetaget ska jag nog ta på tåget istället.

Puss

Som sagt gott om tid, vad är det?

Gah där försvann tiden ytterligare lite. Dagen har bestått av att göra ingenting speciellt med Sarah... och det tog tid! Nu måste jag iaf göra geografin som jag nu skjuiti upp på i ett år, tack för tålamodet Jenny! Inte nog med att det är på agendan, utan jag ska även ha träning vid 18.00 samt hjälpa Anna med hennes skolprojekt. Gah jobbigt att jag inte kommer hem tillräckligt tidigt för att kunna göra arbetet då....

Önska mig lycka till i massor, kommer behövas.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0