Alltså ibland säger det bara klick. Idag på väg in till staden upplevde jag ett sådan moment (vad det nu blir på svenska). Jag går in på tåget tar en ledig, passande plats, mittemot en tjej som ser ut att vara i min ålder. Jag lyssnar på min musik, hon lyssnar på sin. Efter ett tag, precis när tåget börjar rulla alltså, påkallar hon min uppmärksamhet och vi tar båda ur lurarna ur öronen. Hon berömmer och frågar om mina strumpbyxor. Hon är för övrigt typ den 5 random tjejen som gör det, det var ett väldigt bra inköp alltså. Vi sätter i lurarna och efter ett tag när det sedan stiger på några i barkarby, som håller en ljudnivå som är högre än en jetmotors, slinter det för oss båda. Båda börjar vi skratta och fnittra och detta leder till ett utav det roligare och mer givande samtalen jag haft på länge. Det var kärlek vid första ögonkast, som sedan gjorde min tågresa mycket roligare än med bara det högljuda tjejerna i bakgrunden till musiken i mina lurar. Det är sådant som får en att bli snäppet lyckligare som människa. Även om vi aldrig mer kommer ses så kommer hon förbli  tjejen som på tåget som vågade ta kontakt!



Jag lovar mig själv att i fortsättningen bli en bättre och trevligare människa som vågar ta kontakt med folk jag vill berömma framöver. Lova mig att ni också gör det? Livet är trots allt för kort för att inte göra det!