Allt jag kan tänka på just nu är att börja om på nytt någonstans. Flytta till ett nytt ställe (som inte ligger i sthlm såklart) och bara ta allt som det kommer samt lämna allt annat bakom mig. Kunna ta chansen att vara öppen, "hitta mig själv", att göra något nytt och spännande, att få en ny syn på livet. Om det inte vore för skolan så skulle jag ha bett mamma om pengar och sedan ta med mig det viktigaste och åka och börja om på nytt. Känns så sjukt att det ända som verkligen håller mig kvar här är skolan och det faktum att jag bara har ett år kvar tills jag tar studenten (och att jag inte orkar behöva vänta ett extra år på studenten). Jag vill även så gärna även komma in på KTH så fort jag slutat gymnasiet och bli klar med den utbildningen så fort som möjligt, vilket betyder jag trots allt är fast i Sthlm i minst 6 år, men sedan tar jag och åker bort från allt det som nu är mitt liv.