Jag lever i en familj av arbetsnarkomaner. Men vi är lyckliga väldigt ofta endå eheh.

Pappa har återigen drabbats av stressens värre symptom, tack och lov ingen hjärtattack, men han har iaf fått nackspärr av den värre sorten. Han sitter och kan knappt röra huvudet åt sidan. Han har jobbat över hela veckan.

Mamma kom just hem från jobbet, hon slutar vanligtvis vid 17. Hon har alltså jobbat över i 2 timmar, vilket hon gjort varje dag i veckan. Hon sitter och måste få klart alla löner (hon jobbar som ekonom) senastpå  måndag då vi åker till Paris på tisdag. Det som gör det hela ännu mer stresande för lilla mamma är att hon för första gången gör lönerna i ett nytt system som hon inte är van vid. 

Jag är överlycklig över att jag iaf kommer jobba från och med den 4 december. För då är det dags för julgalan igen! Ehe vadå glad för det lilla! Ge mig ett jobb innan jag dör av att inte få ha pengar! Men trots att jag inte har ett jobb finns det ju en himla massa annat att vara stressad över (t ex skolan och utebliven shopping)

Men vi åker som sagt till Frankrike och Paris på tisdag. Hoppas att all våran stress är borta tills dess för annars så vet vi ju alla att våran resa slutar i fullständigt kaos eventuellt ett nytt världskrig...

Puss