Jag kan, utan att överdriva, säga att jag är Europas mest oromantiska människa. Men jag kan inte lyssna på kärlekslåtar utan att tänka att hmm det kanske skulle vara mysigt att uppleva det dem sjunger om. Tack och lov försvinner tankarna i och med att musiken tystnar... och jag inser att riktig kärlek är den man upplever i och med att man hittat ett par oskyldiga skor som man räddar från den tråkiga affären och tar med sig hem.

Dagen har bestått av begravning av gammel mormor, hoppas att du har det bra i himlen med gammel morfar. En väldigt dyster begravning, inte för att begravningar ska vara fyllda av glädje men dem behövde ju inte vara superduperdystra. Meningen är ju att man ska ta farväl av någon och det gör man bäst genom att minnas allt det trevliga och roliga, tycker jag. Känns för övrigt lyckat att jag är 18 år och detta var den 5 begravningen jag vart på. Fast istället för att vara dyster över att ha mist fem personer ska jag vara glad över att jag har haft möjlighet över att få ha känt dem överhuvudtaget. 
  
Nu ska jag ut och gå med Zingo i rusk vädret och sedan åka in till stan och träna volleyboll.

Puss