Det fiinns ett fåtal moments då lilla fula förorten Jakobsberg faktiskt är vackert. Alldeles nyss var ett sådan tillfälle. Tänk er en sol som lysser starkt och klart, en himmel blåare än blå, röda- och gulategelhus, inga fula fjortisar så långt ögat når, grönt gräs längsjärnvägen och allt som hörs är klick,klockandet från mina skor. Det är vid dessa tillfällen jag faktiskt förstår varför mamma och pappa valt att bo här i denna tråkiga förort utan något som helst liv.